Bärnsten har plötsligt fått ett uppsving på marknaden efter att ha legat i "träda" några år. Den används både till prydnadsföremål och smycken.
Bärnsten återfinns på många ställen i världen. Östersjöområdet är den viktigaste fyndplatsen för bärnsten av ädelstenskvalitet.
Bärnsten är ett ädelstensmaterial som består av fossiliserad kåda från barrträd. Kådan har härdat under miljontals år och blivit hård. Bitar av bärnsten kan vara 20 till 320 miljoner år gamla.
Det finns flera tidsgränser för när fossil kåda kan kallas bärnsten, mest accepterad är att den skall var mer än 20 miljoner år gammal för att få kallas Bärnsten. Se upp för bl.a. Kopal, plast, glas m.m som kallas bärnsten.
(Kopal (Afrikas bärnsten) - som är nutida till bara något miljontals år gammal).
Det finns över 200 bärnstenssorter från olika träd och tidsperioder.
Bärnsten har många namn, t.ex.– heter bärnsten från Baltikum eller Östersjön Succinit. Rumanit är bärnsten från Rumänien. Walchowit - är bärnsten från Slovakien eller Märhisk bärnsten.
Hur vet man att det är en bärnsten och inte en bit slipad glas?
Det finns flera sätt att ta reda på om det är bärnsten eller ej.
Bärnsten har en densitet på 1,05-1,09, aningen över sötvatten.
Tar man ett glas kranvatten och blandar med 2 matskedar salt, kommer denna lösning att bli tätare än bärnsten och följaktligen kommer bärnstenarna att flyta, medan sten av annat material sjunker.
Bärnsten är ett relativt mjukt och sprött material som vid tryck av ett vasst föremål lätt brister, emedan plastimitationer är mera elastiska.
En upphettad nål avslöjar lätt om materialet luktar kåda eller bränd plast.
Bärnsten är en bra isolator som känns varm vid beröring. Gnider man den mot t.ex. ylle blir den statiskt laddad.
