Ett litet tips

Jag har en favorit butik (smycken såklart!) som jag gärna besöker när jag har möjlighet. Nu byter de namn, så har man vägarna förbi Helsingborg i mitten på oktober, rekommenderar jag ett besök på Väla köpcentrum och smyckebutiken Smycka som då ändrar namn till Lyxxa och blir självständiga. Det är goa tjejer som jobbar där, alltid lika vänliga och tillmötesgående. (Nej, jag är verken sponsrad eller under pistolhot) :-)
Denna händelse firas med bl.a. visningar i butiken där representanter från olika varumärke under veckan finns på plats för att visa sina senaste nyheter. Titta på http://www.lyxxa.se/

Några kända diamanter

I tidningen den 21 september 2008 kunde man läsa: "Gruvarbetare i kungadömet Lesotho i södra Afrika har hittat en av världens största diamanter – en felfri ädelsten på nära 500 karat. Diamanten upptäcktes i gruvan Letseng den 8 september och enligt experter i Antwerpen som analyserat stenen väger den 478 karat" (1 carat = 0,2 gram)

Det intressanta är att fyra (4) av världens 20 största oslipade diamanter kommer från samma gruva i Lesotho. Har letat lite på nätet efter kända diamanter. Här är några av dem.

Cullinan, världens största diamant, hittades 1905 i Transvaal, Afrika. Den vägde ursprungligen 3 106 carat (621,2 gram) men delades upp och slipades till 9 stora och 96 mindre stenar. Den största av dem, Afrikas stora stjärna, är på 530 carat (106 gram). Pryder Edvard VII:s spira och tillhör de brittiska kronjuvelerna. Uppkallad efter sir Thomas Cullinan, direktör för ett gruvbolag

The Golden Jubilee är idag världens största slipade diamant. Stenen på 545,67 carat kommer från Premier Mine i Sydafrika där den hittades av Gbi Tolkowsky. Gabi sålde stenen till De Beers, nuvarande ägare är Bhumibol Adulyadej. Färgen på denna sten är graderad till Fancy Yellow-Brown. Den är 15.37 carat större än Afrikas stjärna.

Koh-i-Noor är en diamant på hela 108,93 carat som tidigare tillhört Indien. När den kom från Indien vägde den 186 carat. Nu tillhör diamanten den engelska kungafamiljen, infälld i en krona. "Koh-i-noor" är persiska och betyder "berg av ljus". Någon gång under 1500-talet räknade en indisk juvelerare ut att diamantens värde motsvarade ca hälften av världsproduktionens kostnader under en dag.

Hope-diamanten är förmodligen en del av den omslipade franska blå krondiamanten. 1975 togs Hope ur sin fattning och kontrollvägdes. Till allmän överraskning vägde den inte 40,50 carat som tidigare varit dess uppgivna vikt utan istället visade den sig väga 45,52 carat. Det går många historier om Hope diamanten där t.ex flera bärare av stenen dött. Det sägs att Jean-Babtiste Tavernier under en av sina indiska resor bröt loss stenen ur en staty av guden Rama Sita. Glädje av stölden blev kortvarig, efter att ha sålt stenen till Ludvig XIV reste han till Indien där han mötte en våldsam död. Ludvig XIV påstods ha burit stenen en gång och dog strax där efter.

Tiffany diamanten. På våren 1887 köpte Charles Tiffany de franska kronjuvelerna och the New York Times utnämnde honom till Kungen av Diamanter. Den mest berömda är Fancy Yellow Tiffany Diamond, en gul diamant på 128,54 karat, som visas i flaggskeppsbutiken i New York.

Är du intresserad av kända diamanter gå in på http://famousdiamonds.tripod.com/

Oktober månadssten Opal

Opaler kommer nästan uteslutande från Australien. Den är unik med sitt gnistrande av regnbågens alla färger. Färgspelet i opalen kommer sig av små kulor av kristobalit på en tiotusendels millimeter i diameter. Oftast är den platt eller cobochonslipad då det inte finns någon anledning att slipa den för att få fram någon briljans. Legenden säger att långt innan vi kan minnas, i de Australiensiska Aboriginernas drömtid kom skaparen ner på en regnbåge med sitt budskap till mänskligheten om fred på jorden. Precis där skaparen satte ner foten låg en sten som började gnistra i alla regnbågens färger. Så skapades den första opalen.

Namnet opal kommer troligtvis från sanskrit "upala" som betyder värdefull sten. Opaler innehåller upp till 30 % vatten som kan försvinna med tiden ur stenen. När det är borta spricker stenen. Man kan förvara stene n i fuktig vad och smörja in den med olja eller vatten för att förhindra uttårkning. Opalen köps oftast som opaldublett eller opaltriplett. Dublett betyder att opalen har ett skyddande lager av annan sten under, det kan t.ex. vara onyx. Triplett betyder både skyddande sten och någon form av beskyddande hårt glas eller plast. För trodde man att opalen skyddade mot sjukdommar i ögonen. Bar man den som en amulett var man dessutom imun mot ögonsjukdommar och förstärkte förmågan av både ögon och själ. Opalen har många namn som döpts efter färgspektra och namn efter var den kommer ifrån. Det finns t.ex. Svart Opal, Vit Opal, Mjölk Opal, och Eld Opal. Eld Opalen, där de finaste kommer från Mexiko och dessutom är Mexikos nationalsten, kan man inte ignorera med sin fantastiska oranga lyster.

Semester

Jag har varit i ROM!

Lyckliga mig som fått tillbringa en hel vecka i Rom. Det var helt fantastiskt. Gissa om jag varit i många

smyckebutiker :-) Genomgående är det stora infattade halvädelstenar och mycket korall. Jag som inte riktigt är kompis med de stora, stora, glittrande smyckena hittade en liten butik på källarplan på tågstationen, Termini, där det också är som ett litet shoppingcentra. Där nere fyndade jag silversmycken i läcker design. Hittade också en liten guldsmedsbutik, inte långt ifrån Fontana di Trevi, som startade på 1950-talet. Där fick jag i födelsedagspresent de ljuvligaste pärlörhängen. Det finns gått om butiker och något för alla smaker. För alla med passion för skor är det ett rent mekka. Men det är bekväma skor som gäller som turist för Rom upplevs bäst gående.

På flyget hem föll jag över en spännande artikel om en smyckedesigner som heter Carolyn Roumeguere. Hon växte upp med den afrikanska Maasai stammen. Som barn tillverkade hon smycken av bönor, stenar och frön. Idag är hon en erkänd designer som tillverkar smycken inspirerade av afrika, asien och sydamerika. Läs mer om henne på http://www.couturelab.com/browse/D44.html. Hon gör fantastiska smycken.

Små funderingar en vanlig dag

Det är intressant att se vad människor har valt att bära för smycken. Jag roade mig med att titta på mina medpassagerares smyckeval på bussen häromdagen. De allra flesta hade väldigt diskreta smycken. Det var tunna kedjor med små hängen om halsen, en eller ett par ringar eventuellt med en mindre sten (mest vigselringar) och ett par örhänge, gärna pärlor. Detta är så långt ifrån en vetenskaplig undersökning man kan komma och urvalet denna dag var absolut inte representativt för landet (mest pensionärer) men ändå... det var ett sätt att få tiden att gå och så var det kul. Säkert hade flera av smyckena högre affektionsvärde än försäkringsvärde. Yngre människor är oftast mycket bättre på att uttrycka sig med kläder och smycken än äldre, det vet vi ju. Är det så att man tappar lusten att smycka sig ju äldre man blir? Jag hoppas verkligen inte det.

Läste häromdagen att höstens mode i alla fall i Köpenhamn gick i folklore stil. Blommor och fransar, bohemstil, rustika tyger och smycken är det som gäller.

Jag hade förmånen att för ett tag sedan få tillbringa några timmar i min absoluta favorit smyckebutik "bakom disken" och fick höra en intressant sak. Vid bröllop läggs det ofta otroligt mycket pengar på kläder, blommor, lokal, mat, festligheter m.m. Men vigselringarna, som man förhoppningsvis ska ha i riktigt lång tid, lägger man inte så mycket pengar på. Det börjar vända så smått och det är väl tur för ringarna är ju det man har kvar när gästerna gått hem och bröllopsresan är avklarad.

Jag vill igen slå ett slag för noën. De står högt på min önskelista. Jag vet att smyckena inte går in under budgetvarianten, men jag tycker de är vackra och det är fantastiskt bra att noën satsar på ekologiska smycken. Smyckena är handgjorda av ekologiskt guld och diamanterna är "konfliktfria" från länder som inte är i krigszonen. Jag ska börja spara nu!

Gå in och titta på http://www.noën.com/

September månadssten Safir

I tidens begynnelsen trodde många människor att himlavalvet var en safir där jorden var inbäddad.

Safiren är symbolen för sanning, god hälsa och oskuldsfullhet. Den sägs också skydda mot hat, avund och otrohet. Safiren är mineralet korund, om inte färgen nämns så syftar man på den blå safiren. Alla färger korund är safirer utom röd som kallas rubin. Den blå färgen kommer från järn och titan och safirer kommer i en mängd blå nyanser.

Blått, har det visat sig, väljer ca 50 % av befolkningen som sin favoritfärg oavsett kön. Blått associeras med trygghet, sympati och harmoni.

Stjärnsafirer är oftast mjölkiga gråblå safirer som visar en sexuddig, rörlig ljusstjärna som tydligast ses i starkt sol- eller lampljus.
Safirer kommer som sagt i många olika färger. Dessa kallas ofta för Fancy safirer och kan vara gröna, gula, rosa, oranga eller lavendelfärgade.

Egentillverkade smycken

Är man, som jag, "smycketokig" och intresserad av allt som berör ädelstenar och juveler så kanske man vill prova på att tillverka sina egna smycken. Jag som älskar att prova nya saker har införskaffat pärlor, stenar, silverkulor, lås, öronkrokar, litteratur, verktyg m.m.

Det är otroligt avkopplande, och jag är alltid full av idéer, men resultatet är skiftande. Sällan blir det väl så som jag tänkt.

En sak som jag faktiskt är nöjd med är mina egentillverkade tenntrådsarmband.

Eftersom att jag är både kunskapstörstig, pysslig och rastlös behövde jag vid ett tillfälle en utmaning.

Jag hade varit i fjällen och vandrat samt gjort besök i Kiruna, och inspirerad av samernas kultur, bestämde jag mig för att lära mig göra tenntrådsbroderi.

För "hundra år" sedan, 1993 tror jag, hade jag förmånen att en helg besöka en sameutställning på Sofiero slott i Helsingborg. Bland deltagarna fanns en äldre samekvinna som visade hur man bl.a. gjorde tenntrådsarmband. Hon var ytterst vänlig och förbarmade sig över den okunniga skånskan som ställde tusen och en frågor. Biblioteket besöktes, internet var inte aktuellt då, och det lilla som fanns i ämnet lånades hem.

Med hjälp av litteratur, samekvinnans förmedlade kunskaper och av släkten införskaffat material satte jag igång. Det var s--t kul! Jag gjorde hur många armband som helst de första månaderna. Sen gick det som vanligt, när koden väl var knäckt så tröttnade jag såklart. Men då och då tar jag fram min låda med renskinn och tvinnad tenntråd och gör ett armband, ett par örhänge eller ett hårspänne. Det är så tillfredställande att se resultatet. De blir så vackra, och ju mer man använder dem ju vackrare blir de.

Tenntrådsbroderi har varit utbrett bland samer sen 1600-talet men tenntråd har man hittat ända från 1000-talet. Under 1800-talet försvann det nästan helt för att sedan komma tillbaka under 1900-talet. Tenntråden har en legering av silver annars skulle tennet "falla sönder" när det blir kallare än + 13 grader Celcius.

Idag finns det såklart tonsvis med sidor på internet om sameslöjd, tenntrådsarbeten och hobbyaffärer som både säljer materialet var för sig och färdiga materialsatser med beskrivning till ex. ett armband.

Litteratur finns det också. Mona Callenberg har gjort en bra bok för ICA Förlaget som heter Tenntrådsbroderi, tryckår 2001. Är du pysslig? Prova vet jag!