fick bärnsten en renässans. För ansåg man att bärnsten skyddade mot
trolldom och onda makter. Gikt, magont och hysteri var det också bra mot.
För att få kallas bärnsten måste stenen vara äldre än 20 miljoner år, ursprungsmaterialet är kåda och det finns över 200 olika bärnstens sorter. De äldsta fynden av bearbetad bärnsten är amuletter från äldre stenåldern 40 000- 130 000 F/kr. En period använde man bärnsten som betalningsmedel.
Bärnsten förekommer i oregelbundna klumpar eller i form av droppar och kan innehålla fossila rester av insekter och växter. Färgen är vanligen gul, brun eller rödaktig och fettglänsande samt genomskinlig eller nästan genomskinlig, men förekommer även som svart, grön, violett, mjölkigt vit eller blå-svart.
Bärnstens hårdhetsgrad är mellan 2 och 3 och kan lätt bearbetas. Den betraktas som ädelsten och används till prydnadsföremål och smycken.
Precis som pärlor mår bärnsten bra av att användas. Men utsöndringen från huden kan med tiden färga bärnstenen. Man kan rengöra bärnsten i ljumt vatten med lite diskmedel. Därefter ska man smörja in bärnstenen i vegetabilisk olja.
För att se om en bärnsten är äkta kan man värma upp en nål och bränna en punkt på en mindre synlig plats. Då avsöndrar bärnstenen en behaglig doft av kåda. En bärnsten är också alltid varm mot huden. En plast eller glassten är kall om den har legat orörd ett tag. En bärnsten blir också "elektrisk" när man gnuggar den mot tyg. Ta en strandpromenad, bor man kring Östersjön är chansen stor att man kan hitta en egen sten.
